Korad Tjh Lp1 Lp2 Masati's Florence Nightingale

19961024-20091221

Hd ua Ad ua Öga ua, MH, Korad 147p, Tjh Flygvapnet, uppfl lägre spår, CK

När jag tänker på dig, Fiffi, och vad du stått för under hela ditt långa liv så är det två ord som ploppar upp direkt: KAN SJÄLV! Jo, jag säger bara det, -KAN SJÄLV! startade så fort du var född. Ensam valp i kullen knallade du omkring med mamma Ina, moster Britta, mormor Nadja och surkarten Larry. Att Larry muttrade i tid och otid tog du ingen hänsyn till, så till slut gav han upp och det hände ju att du kunde smyga till dig en tupplur hos honom.

Du hade ett sällan skådat humör, visste precis vad du vill eller inte ville. Vid veterinärbesiktningen sa veterinären åt mig att han verkligen hoppades att jag visste vart jag skulle placera dig. Fy sjutton vad arg du blev när han skulle göra den sedvanliga besiktningen som man gör på valpar. Det passade inte dig just då!

Så att du flyttade hem till syster Carina vid 10 veckors ålder var nog inte så konstigt. Månaderna gick och humöret rann av dig då du aldrig fick någon utdelning. Istället fick vi se din enorma glädje över livet och allt runt omkring. Självständig utan dess like och Carina jobbade hela tiden med kontakt = belöning och du upptäckte att matte var en rolig figur och bra att ha. Din matte sa att du lockade henne till skratt så gott som varenda dag med dina tokerier och påhitt.

Det fanns ju ytterligare en rottisdam i din flock, Molly, som var en mer stillsam och timid dam, hon såg till att du "höll dig på mattkanten". Trots det så fanns det tillfällen då du passade på och burdust sa till Molly - äh, flytta på dig käring, jag fixar det här!

Lättlärd, arbetsvillig och totalt orädd var du, och precis allt var roligt. Det gick snabbt framåt och när du var 18 månader certade matte och du till Tjänstehund för flygvapnet, då hade ni redan hunnit med uppflytt till lägre spår och två veckor senare med 3 starter i lydnadsklass 1 hade ni även kammat hem Lp1.

Du for runt i klubbstugan när tillfälle gavs och bånglade runt bland allt och lite till, rätt var det var så hörde man hur locket på stora sophinken i köket for av och då visste vi att, jaha, nu rensar Fiffi sopor igen!! Detta var ju inte något som var unghundsfasoner, nejdå, det här höll du på med hela livet.

Har man varit frisk hela livet och nått den aktningsvärda åldern av 13 år som du gjorde och blir riktigt sjuk så är jag ganska säker på att du kände en befrielse när du gick över regnbågsbron, Fiffi. Men det är tomt här utan dig. Känner jag dig rätt så har du nu satt fart på stället! -Och kanske, kanske har du fått din egen gentleman, Xen, att shake loss med dig!

På ditt eget lilla vis, eller rättare sagt Stora vis så var du allt One Of A Kind, Fiffi.