Korad Masati's Raphaela

020916-051104

Hd A-B Ad 2-1 Korad 126p

Min älskade Raphaela, du var min och bara min. Det visste både du och jag. Det var ju inte meningen att du skulle stanna hos oss men redan vid 5 veckors ålder förstod jag att du måste vara hos mig. Du var en vacker valp och ännu vackrare blev du med åldern. Kraftfull med ett vackert och ståtligt tikhuvud. Du var inte som mina övriga hundar, du var lite misstänksam mot en del främmande människor och när det var dags för din korning var din matte så himla nervös. Jag var osäker på om du skulle klara detta, men du fixade det och hela dagen lystes upp för din matte!

Redan vid 1 års ålder upptäckte vi att du fick problem, vid löpet kom en klåda utan dess like. Du rev upp stora sår på huden och du fick äta penícillin. När du var lite över två år gjordes en utredning och resultatet var en katastrof när det visade sig att du var allergisk mot 4 olika dammkvalster, våndan blev stor när man inser att det är omöjligt  att hålla dammfritt. Matte fick lära sig att ge dig medicin i sprutor, du blev bra under kortare perioder men strax var klådan tillbaka. Sista tiden fick jag klippa bort päls och göra rent stora sår varje dag, som du led. Veterinären ville ge dig ett år till med dessa sprutor men ingen i familjen orkade se ditt lidande längre, det var inte ett värdigt liv för dig.

Jag tog det svåraste beslut vi behöver ta, du och jag åkte till veterinären för att göra slut på ditt lidande. Du klängde på mig som du alltid gjorde vid veterinärbesöken, när du fått den lugnande sprutan vandrade du runt i rummet och kom tillbaka till mig. Du satt ner och tittade mig rakt in i ögonen, jag kliade dig under hakan och sa: -Det är okej Raphaela, du får sova nu... då sjönk du ner och vilade för att sedan somna in.

Åh, det är så tungt att åka ensam hem med ett halsband och koppel i handen och fundera om jag hade kunnat göra på annat sätt. Du var så speciell och du har alltid en plats hos mig, saknar dig så.......

 UPP